Nej, lite överdrivet kanske.
Det finns en flicka som blivit sviken. Sviken av sin vän. Efter allt det är hon inte samma glada person på insidan. Hon skrattar och ler, på riktigt faktiskt. Hela dagarna, hon visar vilken rolig och glad person hon egentligen är. Men på kvällarna, känns allt fel. Som om hon gör något som hon inte borde. Hon följer efter den kompisen som svikit henne gång på gång. Hon gör så som dom andra gör och följer inte sig själv. Nu, efter en hel termin med allt det här har hon äntligen fattat att personen är falsk. Den person som varit hennes kompis i flera år har börjar försvinna, hon är inte som hon brukar. Hon har flygit bort som sand i hennes hand. Hon trodde att dom skulle hålla fast för evigt. Att personen aldrig, aldrig skulle vända sig emot henne. Flickan hade fel. Helt fel. Det enda kompisen tänker på är alla runt om sig, att kunna vara som dom. Hon tänker inte som hon gjorde förut, den gammla kompisen som flickan verkligen älskade. Den här flickan känner sig på något sätt tom utan henne, men samtidigt vill hon att hon bara ska försvinna. Kunna få vara ifred utan alla problem som skapas med henne i närheten.
Flickan låg i sin säng och tänke igenom allt som dom har gått igenom tillsammans. Hon kom fram till att dom gjort allt. Typ. Att allt det fina kunde sluta i det här, tänkte hon. Tårarna rann ner från hennes kinder. Hon kan inte förklara känslan som finns inne i henne. Istället kommer det ut som tårar. Hennes egna tårar som är fulla med sorg. Det som hennes komps har skapat.. Veckor gick och flickan försökte börja om på nytt, inte hänga efter lika mycket. Men det funkar inte. Personen är som en magnet, en stark magnet som man inte kan släppa taget ifrån. Men det forsatte, flickan kände sig inte lika mycket värd som hon gjorde för nåt år sen. Och det var bara det hon gick runt och tänkte på. Hur hon skulle göra för att slippa all skit. Flickan prövade massa saker men satt fortfarande fast. Tillslut pallade hon inte mer! Det enda flickan ville göra va att säga ifrån, säga allt hon tycker och känner. Men hon vågar inte. Det har gått så långt så att hon inte ens vågar säga vad hon tycker till sin bästavän. Om man nu kan kalla henne för bästavän. Flickan tänkt och tänker, vad ska hon göra? Hon vill bara bort från henne och skaffa nya vänner. Hon han en, en speciell som hon kan säga det mesta till. En tjej som hjälper henne när hon är ledsen.. Men fortfarande tänker flickan på henne som hjälpt henne genom livet. Ska hon släppa taget? Hon tror att hon kommit fram till det rätta. Bara det att det kan ta ett tag att låta allt flyga iväg. Låtsas som att inget någonsin har funnits..
Kommentarer
Trackback
