men jag har det bättre nu...
'Jag ser, jag ser världen där bakom. Bakom den där väggen som stänger mig inne, som gör att jag får svårt att andas. Jag får inte ut något, kan inte prata, som om mina läppar inte existerade. Den där väggen som ser så tunn och skör ut. Som om den vore lätt att krossa. Krossa allt, slänga bitarna i golvet, gå där ifrån och aldrig mer se det igen. Den där väggen som stänger människorna ifrån mig, den som stänger ute all lycka.'
Något jag hittade i mina dokument som jag hade på min playaheadsida för åratal sen. Varför så depp för? Kunde jag inte bara förstå att jag hade det bra? Och varför förstod jag inte det förns nu i efterhand?
Kommentarer
Trackback
