jag tänker rätt så mycket, gör så att saker blir mer komplicerade än vad de behöver bli. men jag är dålig på att få ut sakerna ur mitt huvud, att berätta det för andra personer. min hjärna har liksom ett språk som inte kan förvandlas till ljud. typ. men om jag skulle få skriva ner allt på ett papper, skulle jag nog kunna skriva ner exakt det jag har i huvudet. lite konstigt kanske, men ja, sån är jag.

mitt liv består inte av mycket, men ändå allt som jag behöver. familj, vänner, pojkvän, musik. förut tränade jag också gymnastik fyra gånger i veckan som jag då tyckte va jävligt kul, men som jag nu inte kan säga att jag saknar speciellt mycket. jag har alltså vart skadad sen mars då jag slet av korsbandet på en träning dagen innan tävling. opererades i oktober och hoppas på att kunna börja dansa dancehall och gymma i januari-februari. kommer kännas fel att sluta med gymnastiken eftersom att det är något jag hållit på med enda sen jag var fem år. redan när jag va 8-9 år tränade jag 20 timmar i veckan. men jag känner ändå att det är dags att börja med något annat, något nytt.

jag går i åttan i hässelby villastads skola som jag gått i enda sen sexårs. finns inte så mycket att säga, jag hatar skolan. förstår inte riktigt meningen med att dom ska göra det till ett helvete. jag har medelbra betyg, inte asbra men heller inte jättesämst, nöjer mig med ett g men satsar ju självklart högre. i dom flesta ämnena i alla fall. gymnasium har jag inte ens börjat tänka på och ännu mindre på vad jag vill bli när jag blir stor. något hoppas jag på i alla fall. eller så vinner jag bara på lotto och slipper tänka på allt. standard.